Tack för de fina orden i kommentarerna, det hjälper ska ni veta. Och stort tack till världens bästa Simone, utan henne här hade det varit om möjligt tusen gånger jobbigare. Det enda som snurrar i huvudet just nu är

Åka hem - gå i remacth - riskera att ej hitta en ny familj inom två veckor och inte kunna åka tillbaka
Åka hem - lova familjen att jag helt säkert kommer tillbaka inom en vecka
Åka hem - stanna kvar hemma
Mamma kommer över några dagar - stöttar
Stanna kvar i USA - gå i rematch
Stanna kvar i USA - stanna kvar hos familjen

Inget känns rätt. Fan. Ena studen känner jag på ett sätt andra studen på ett annat sätt. Backade även in i en annan bil idag, kändes verkligen som att det var det jag behövde just nu. Varför kan inte Sverige och USA, inte ha någon tidskillnad? Varför har detta hänt mig? Varför hände detta min älskade bästa vän? Varför var inte jag hos honom, som vi hade bestämt att jag skulle vara? Varför kan jag inte bara bestämma mig för vad som är det rätta? Igen varför var jag inte hos honom? Skulle detta verkligen ha hänt om jag inte hade åkt? Jag kan inte tänka på honom för mycket, det gör för ont. Vet att det förmodligen kommer bli fruktansvärt jobbigt att komma hem, se graven .. men det kanske hjälper. Lättar lite. Eller jag vet inte. Fan.