Då var det snart dags för mig att säga hej till min verklighet på andra sidan jorden igen.
Jag är inte redo för det ännu, inte alls. Det skriker inom mig att jag vill vara kvar längre.
Men jag har inget val, inte precis nu i alla fall. Jag måste försöka att bita i det sura äpplet. Jag måste.
Men det tar emot, mycket. Väldigt mycket.