Den senaste tiden har jag ansträngt mig för att undvika att tänka på det som skedde i oktober och jag har lyckats bra med att inte tänka på det. För jag är tillbaka på ruta ett, för mig så har det inte hänt. Förnekelse. Det är en sanning som jag inte vill vetas vid och jag är så otroligt långt borta från saker där hemma nu. Så det är svårt att relatera och faktiskt inse vad som har hänt. Oktober och November var månader som jag förstod vad som hade hänt, December och Januari är som sagt tillbaka till ruta ett. Det har inte hänt, det får helt enkelt inte ha hänt.
Ikväll var vi hos Simone och såg på filmen "Water for elephants", en mening ur den filmen "Jag stannar hos honom, det håller honom lugn" och där brast det. Jag önskar jag aldrig sett filmen. Vill inte skriva detta heller, men måste få det ur mig. Den meningen, den gick rakt in i hjärtat. "Det håller honom lugn". Det var precis vad jag inte kunde göra för Happy. För jag fanns inte där, jag svek honom.