Om jag börjar känna mig stressad? Svar ja. Shit att kunna säga "Jag åker hem nästa månad", känns helt sjukt. Det är nu över 9 månader sedan jag lämnade Sverige, vad hände med dem månaderna egentligen?
Det är så otroligt mycket saker just nu som stressar upp mig som in i helvete rent ut sagt.
Alla saker jag vill hinna med, packa, köpa presenter, saker som behövs ordnas med hemresan, alla jobbiga hejdå jag måste göra här borta, listan skulle kunna göras otroligt mycket längre. Men det som mest snurrar i mitt huvud är en sak, hästarna. Eller, det är inte hästarna längre. Det är de som är så fel, så konstigt, så jobbigt, så fruktansvärt. När jag åkte hemifrån så åkte jag i tron om att jag skulle komma hem till det jag lämnade två hästar, att livet hemma bara skulle stå på "paus". Det tror jag också att det har gjort i många avseenden. Men inte med hästarna. Jag åkte ifrån mina två hästar, mina bästa vänner. Jag kommer komma hem till att inte ha "någon" häst. Det säger ju sig självt hur annorlunda det kommer vara, jag har haft egen häst sedan jag var 10 år. Hästar har funnits i min vardag i 9 år. Hade inte olyckan hänt i oktober, så tror jag saker och ting hade sett annorlunda ut, då hade jag nog fortsatt där jag slutade. Men nu hände den, det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Efter många vakna nätter med tankar fram och tillbaka kom jag fram till att det bästa skulle vara att sälja Gagge. Svåraste beslutet jag någonsin har behövt att ta, trodde det skulle kännas lite lättare efter att jag "gått ut" med det, dessvärre så blev det motsatt effekt. Visst vet jag att det är jätte svårt att sälja häst i dagsläget, så jag kommer ju ha kvar Gagge ett tag. Veckor, månader? Vad vet jag. Det stressar också upp mig, för jag vet att ju mer tid jag kommer spendera med honom, hitta tillbaka till känslan. Ju svårare kommer det bli att hålla fast i beslutet att sälja honom. Så samtidigt som jag mår piss över att sälja honom, så hoppas jag ändå att han kommer bli såld. Hur fan går det ihop egentligen? Jag vill att han ska må bra, få leva sitt liv på bästa sätt och få massa kärlek. Det är det viktigaste för mig. Jag vet inte riktigt, nu bara jag skriver och skriver igen. Allt kommer vara så annorlunda, det var väl mest det jag vill ha sagt. Jag saknar Happy och Gagge varje dag, det gör riktigt ont. Det är olika saknad, saknad till min ängel i himlen och saknad till Gagge som fortfarande är min. Fast det på något konstigt sätt ändå inte känns så. Jag hatar detta och det gör så fruktansvärt ont. Hur vet man att man gör rätt?