21

Nu är dagen kommen. Dagen före dopparedagen. Känns typ så haha, som ett litet barn kvällen innan julafton. Så känner jag mig. Om 21 timmar får jag äntligen efter 6-7 månader krama om Mamma, David och Mormor & Morfar. Kan ni tänka er hur fantastiskt underbart det känns. Och precis som sist gång när Kickan, Anna och Kicki kom hit så känner jag mig också lite nervös. Är inte det himlans konstigt? Att man är nervös för att träffa sin egen älskade familj? Jag kommer säkert skaka också och pulsen kommer nog vara uppe i max, precis som sist gång. Undra om jag kommer kunna somna ikväll, tror nästan inte det haha? Åh vad jag längtar <3.

Hade bara pappa varit med också, så hade det varit fullbordat.. och farfar såklart!



P.s Var med om en minst sagt hjärtklappande sak hos Simone ikväll, läs här vetjja: http://salvar.blogg.se/2012/march/kallabalik.html


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0