Ja då har jag firat min första och sista amerikanska jul. Vi åkte till mostern i Baltimore. Maten var god, det öppnades presenter (dock utan tomte). Har inte så mycket mer att berätta om detta faktiskt, jag fick ju min lilla julafton igår :).

I fredags så jobbade jag hela dagen, åkte iväg med killen till en park. På vägen dit körde vi förbi några hästar, stannade där och gick ut för att titta på dem. Det är fortfarande jobbigt för mig att komma i närheten av hästar på samma gång som jag njuter av det. Det är jobbigt för att det påminner mig om min förlorade bästa vän, min älskade Happy. Jag njuter av det för att jag älskar det, älskar att vara kring hästar.
När jag stod där och kollade på dessa fantastiska varelser så sköljde en hel våg av saknad över mig. Hur kunde jag lämna de två som betyder mest för mig? Hur kunde jag inte vara hemma för Happy? Hur kunde jag lämna Gargamel, bara bryta ett sånt fint band? Är allt det här verkligen värt det? Men det är för sent nu, jag gjorde mitt val och det kan jag aldrig ändra på. Jag förlorade min bästa vän pga det valet och jag har förstört ett otroligt band som tog väldigt lång tid att bygga upp och som kanske aldrig går att bygga upp igen.
Det är jobbigt att vara ifrån hästar för det är ju även mitt största intresse. Tänk er att bara lämna det som ni lever för i ett helt år, bara släppa det. Jag kan inte förstå hur jag kunde? Valet jag gjorde har gett mig konsekvenser, konsekvenser som kommer följa mig hela livet.


En av hästarna vi stod och kollade på.


Jag saknar att överhuvudtaget ha djur runt omkring mig. Jag har ju haft djur runt omkring mig i hela mitt liv. Inatt låg jag och kramade min pingu och hade kortet med katten på bredvid mig hela natten, jag låtsades att det var Holger. Kortet fick jag av bästa familjen för min födelsedag. Saknar.