fuck off att behöva använda ordet hejdå
Ja. Då var dagen kommen och över. Usch vad jag inte har längtat efter 12 april. Men ja, nu är den ju som sagt här och även nästan över.
För idag var det dags igen, dags att säga hejdå. Det finns nog på riktigt ingenting som jag ogillar så mycket. Fyfan säger jag bara. Jag försöker intala mig själv att jag inte har långt kvar, att jag har gjort massa mer en hälften. Vilket jag ju också har, men just nu känns det som en hel evighet tills jag ska få komma hem. Tror även det beror på att jag nu inte har något speciellt att se framemot nu längre. Det är ju dessa gångna veckor som jag har haft som "lockbete" hela tiden. Jaja.
Först så körde jag Alex till metron imorse för att sedan bli tvungen att kramas hejdå efter en kanon vecka. Uschuschuschuschusch. Sedan var det dags att köra mamma till bussen, tyvärr så hade jag båda ungarna hela dagen. Så dem var såklart tvunga att åka med, vilket jag tyckte var jobbigt. När bussen kom fick jag ont i hela kroppen. Ville verkligen inte släppa henne. Hon har ju varit hos mig i två veckor nu. Världens bästaste, bästa mamma <3. Känner mig jätte ensam här borta nu.
Tycker även väldigt synd om Mamma, som tog bussen till New York då. För att sedan ta flyg därifrån och hem..men bussen var 1h 45 min sen, så tror ni hon hann med flyget? Nej. Som tur var fick jag nyss ett sms att hon kommit på ett nu, men förmodar att det tar mycket längre tid. Hon hade dessutom nästan inget batteri på mobilen. :( Så himla typiskt!
För idag var det dags igen, dags att säga hejdå. Det finns nog på riktigt ingenting som jag ogillar så mycket. Fyfan säger jag bara. Jag försöker intala mig själv att jag inte har långt kvar, att jag har gjort massa mer en hälften. Vilket jag ju också har, men just nu känns det som en hel evighet tills jag ska få komma hem. Tror även det beror på att jag nu inte har något speciellt att se framemot nu längre. Det är ju dessa gångna veckor som jag har haft som "lockbete" hela tiden. Jaja.
Först så körde jag Alex till metron imorse för att sedan bli tvungen att kramas hejdå efter en kanon vecka. Uschuschuschuschusch. Sedan var det dags att köra mamma till bussen, tyvärr så hade jag båda ungarna hela dagen. Så dem var såklart tvunga att åka med, vilket jag tyckte var jobbigt. När bussen kom fick jag ont i hela kroppen. Ville verkligen inte släppa henne. Hon har ju varit hos mig i två veckor nu. Världens bästaste, bästa mamma <3. Känner mig jätte ensam här borta nu.
Tycker även väldigt synd om Mamma, som tog bussen till New York då. För att sedan ta flyg därifrån och hem..men bussen var 1h 45 min sen, så tror ni hon hann med flyget? Nej. Som tur var fick jag nyss ett sms att hon kommit på ett nu, men förmodar att det tar mycket längre tid. Hon hade dessutom nästan inget batteri på mobilen. :( Så himla typiskt!
Kommentarer
Trackback
