Egentligen tror jag aldrig att jag har haft såndär riktig hemsk hemlängtan, förutom vid jul. Självklart längtar jag hem, men inte hem som till just Sverige, utan hem till nära och kära. Och sådan längtan har jag ofta, men också en annan sorts längtan. En längtan efter att få resa och se världen. Det kan ju tyckas konstigt då jag faktiskt befinner mig på andra sidan jorden mitt uppe i min livs största resa. Det kan ju också tyckas konstigt att man kan känna dessa två på samma gång, eller hur? Det gör i alla fall mig förvirrad. Jag känner att det här med att vara aupair var nog inte riktigt min grej, ta nu inte detta fel! Jag ångrar inte en sekund att jag åkte (självklart önskar jag att jag hade varit hemma och olyckan aldrig skett, men om man försöker tänka bort från det). Jag har upplevt så otroligt mycket, fått träffa nya underbara människor. Men just det här att behöva bo i någon annans hus osv, det är nog inte riktigt min grej. Dessutom har jag ända sedan början haft fel inställning till jobbet, eller hur man nu ska säga. Det började med att jag veckorna innan jag skulle åka fick jätte mycket beslutsångset, fattade inte vad fan jag hade gett mig in på, mycket berodde också på hästarna. Nästa sak var allt olyckligt som hände med Isabelle, förbannade Cultural Care. Vi som faktiskt hade ett år planerat. Sen olyckan i oktober, värsta dagen i mitt liv. Och den veckan jag var hemma bestämde jag mig för att jag skulle åka hem tidigare. Först tänkte jag bara stanna i två veckor, sedan blev det fram tills jul, efter nyår, tills mars efter familjen åkt hem och nu till sist blev det ända fram till Juli. Det bra överväger det dåliga, absolut. Det tycker jag man kan se ganska bra med mina ändringar på hur länge jag skulle stanna haha. Så igen, jag ångrar absolut inte att jag åkte. Tänk så himla mycket roligt jag har fått vara med om här borta! Allt från små vardagssaker till stora resor. När jag kommer hem igen, så tror och hoppas jag att jag kommer känna mig så himla stolt, glad och lycklig över att jag gjorde det här. Sedan är det dags för nya äventyr, för om sanningen ska fram så har jag i huvudet planer fram tom våren 2015 haha! Och efter det vill jag ge allt jag har med hästar, året om (inte bara mellan resor,men även då ska jag ge 100% ;)). Visst jag har stora drömmar och alla kommer förmodligen inte gå i uppfyllelse, men jag ska slita allt vad jag kan för att få det möjligt. Luddigt det blev. Punkt och slut.