Off to Iceland

Då lyfter vi strax mot Island, ska bli väldigt roligt att komma iväg några dagar! :) Skulle inte tro att vi kommer ha wi-fi på så mycket ställen, då vi hyr en campervan. Men kanske och isåfall lär det nog bli lite uppdatering här och om inte annat så kommer jag nog lägga upp en del efter vi kommit hem igen. Och hem kommer vi på söndag. Så kika in då vettja! 

Hallå hallå

Hej!
Här har det inte hänt mycket det senaste minsann, men kul att se att det faktiskt är några enstaka som kikar in hit ändå. Trots bristen på nya ord. Jag saknar att skriva. Men jag har inte så mycket att skriva om, eller egentligen har det väl hänt lite saker som kanske är värda att nämnas, bl.a att jag och Jonas numera är sambos. Tillslut så lyckades vi hitta ett litet hus att hyra, det stod mellan Bullaren och Hedekas och vi hamnade i Bullarn. Fast närmare Hedekas än såhär kan vi inte bo i Bullarn, så det är ju bra. Hängde ni med? Vi flyttade in helt förra tisdagen. Fast nu denna veckan är Jonas borta på jobb. Vilket betyder att jag får sova ensam och ikväll blir min första natt, spännande att se hur detta ska gå. Men jag klarar mig nog.

Jag har också lånat till mig en häst, vilket har varit väldigt mycket upp och ner. Förtillfället ganska mycket ner, men jag hoppas på att det snart vänder upp.
 
Jag jobbar som personlig assistent, på samma ställe som jag var innan vi åkte. Men jag och Rebecka tog oss till Göteborg och tog truckkort förra veckan, så får väl se vad det kan bli med det. Hade varit nice med någon form av lagerjobb i Norge.
 
Inga stora nya resor är planerade, än sålänge i alla fall. Men jag och Jonas ska åka till Island den 9:e september, vilket ska bli väldigt roligt. Kommer vara borta en tis-sön, bokade en campervan här om dagen så den kommer vi glida runt i.
 
 

<3

 

TESTING TESTING

 

One week, wierd.




En fin dag i oktober


 


Throwback

Si sådär 4 månader sent, men här är i vart fall Bråvalla filmen. Mabe by Kickan of course.
 

Det stavas kärlek.

Idag har jag och världens mest underbara människa varit tillsammans i sex månader. De bästa sex månaderna i mitt liv, utan tvekan. Är otorligt glad att jag har hittat honom. Min Jonas, som jag älskar så galet mycket.
 
 

 

624 hours

Om man bortser från detta passet och ett par timmar på ett annat jobb, så har jag fem pass kvar att jobba. FEM! 120 timmar, ingenting känns det som. Hel tokigt. Folk man stöter på frågar titt som tätt "Ni åker väl nu snart?" "Ja, det är mindre än en månad kvar nu, det drar ihop sig". Så kommer man på sig själv, men va?!? Shit! Mindre än en månad kvar. Det känns inte som att det ska hända på riktigt. Precis som med USA, fattade det väl efter ett par månader att jag faktiskt bodde där haha. Men det ska ju hända på riktigt, om närmare bestämt 26 dagar, 624 timmar. Tokigt som sagt och hur underbart som helst.



It's my lucky day, mate.

Först skulle jag hämta ut malariatabletterna och av någon anledning behövde jag bara betala för en av askarna, vilket jag inte upptäckte förens efteråt. Lömsk som jag är, så gick jag inte tillbaka och talade om detta. Kände mig väldigt tursam, köper en trisslott och visst tusan så vinner jag. Inte 30 utan hela 60 riksdaler. Sedan har jag fikat med en mycket saknad Alex. Blev dessutom bjuden på en älskad chai latte! Och nu kom jag precis hem, så ligger det en present och en fin lapp på bordet. Hur glad blir man inte? Världens underbaraste pojkvän. Vilken dag va?!


Fina, bästa Gargamel

Igår var jag och mamma o hälsade på Gagge hos sin nya familj. Vi tog en ridtur och sedan blev vi bjudna på kaffe och fika. Det var såå roligt att se honom igen och fantastiskt kul att få rida! Men bäst av allt var att se att han mådde så himla bra, han har verkligen kommit till en perfekt familj. Bättre kunde han inte fått det. Och det känns så skönt i hjärtat må ni tro och att veta att jag är välkommen dit så mycket jag vill, känns ja som sagt hur bra som helst :).



Always in my heart, always.

Imorgon har det gått två år. Två år sedan en av de värsta dagarna i mitt liv. Kommer aldrig glömma hur fruktansvärt allt kändes. Glömmer aldrig hur det kändes att se mammas ansikte i skypen, hur jag direkt förstod att något var fel. Glömmer aldrig den hemska känslan av att vara helt ensam. Glömmer aldrig den fruktansvärda dagen och tiden därefter. Jag kommer aldrig förlåta mig själv. 

Jag glömmer dig aldrig Happy. Du finns med mig i varje steg. Jag saknar dig. Idag har jag varit och gjort det fint hos dig, hoppas du har det bra där du är.




Oh no. Stop.

Vi människor. Vad är det egentligen som gör att vi är så jäkla olika? Födds man till den man är eller spelar andra saker in? Såsom familj, vänner, miljö osv osv. Varför har vissa bra självförtroende medan andra gör allt för att hitta fel med sig själva? Varför är vissa duktiga på saker som andra är dåliga på och vice versa? Varför är vissa starka i sig själva medan andra är väldigt lättpåverkade av andra? Varför fastnar vissa i beroenden? Varför trivs vissa på ett ställe som andra hatar av hela sitt hjärta? Varför klickar vissa människor medan de finns dem som knappt kan vistas i samma rum? Varför är världen så orättvis? Vi har det så sjukt bra i Sverige. Varför finns hemskheter som cancer? Varför händer olyckor? Varför finns det människor som vill skada andra? Det är intressant ändå, alla människor i hela världen och det finns ingen som är precis som dig eller mig. Lika intressant som att det finns dem som är så sjukt lika varann. Svaret på alla varför är ju givetvis just det, att alla är olika. Men frågan kvarstår ändå, varför är vi det? Det är i alla fall en himla tur att vi är så olika. Svar på alla hemskheter finns väl inte och kommer nog dessvärre aldrig finnas. Tyvärr. Men vet ni vad som är mest intressant? Att jag helt plötsligt som ur tomma intet blev super duper sugen på mannagrynsgröt med smörhåla. Som en blixt från himmelen kom suget. Varför gjorde det de? Nej. Det ballar ur. Mvh En som alltid tänker lite för mycket.

Canon baby, uhh yää.

Jag och Jonas, vi har köpt en kamera! Så himla skoj va! :D
 
Första bilden fick självklart bli på de två ytterst glada ägarna
 
Sen så hade jag med mig den på en liten morgonpromenix imorse också. Det värsta rök på sjön, coolt var det. Kamerakunniga folk, får hemskt gärna göra sig hörda och hjälpa oss att lära om denna lilla fantastisk roliga sak.
 
 
 
 

Sweater Weather

Sitter ihopkurad i soffan, invirad i en filt och med en stor kopp varm choklad i händerna. Tillsammans med min andra halva, Jonas. Lyssnar på regnet som smattrar mot fönstret och tillsammans med knastret från kaminen så blir det en vädlig mysfaktor. Regnet alltså, och regnet ja det är väl inte så pjåkigt egentligen, inte dagar som denna i alla fall. Och är hösten verkligen så grå? Kollar ut, inser att nej, hösten är väl för tusan inte grå. Gräset lyser fortfarande grönt, löven skimmrar i grönt, gult och oranget möjligen lite rött också. Blåser gör det också, lixom piskar. Fast vid närmare eftertanke är det ganska fint att se på grenarna, löven som följer med i vinden. Som små bjälror. Tillbaks till kamien då, finns det något bättre än levande eld? Tror faktiskt inte det.
 
Detta var då inte sanning, den bistra sanningen kommer här och nu. Ihopkurad i soffan sitter jag, invirad i en filt. Men ingen stor kopp varm choklad, för jag har ingen mjölk. Jonas, han är inte här. Han lämnade mig tidigt imorse för jobb. Känner mig bakis, fast det var nyktert igår. Jag fryser röven av mig för att jag är för lat för att gå ut och hämta ved till kamien, mest vill jag inte gå ut för att det regnar så himlans mycket. Det öser verkligen. Ser ju nästan inte ut pga dropparna på fönstren, inga mysiga regndroppar som smattrar. Blåser gör det ju också som sagt, vilket bara gör det hela ännu värre, ännu gråare. För visst känns hösten väldigt grå en dag som denna? Himlen grå, sjön grå, dimma grå. Fast å andra sidan, hade jag orkat hämtat ved, haft Jonas här, haft möjlk så hade jag nog genast kännt att detta var en mer mysig dag. Men som ni nu vet så är jag ju lat, har inte Jonas hos mig och ingen mjölk.
 
Fast vem bryr sig, jag ska ju ha sol o varmt i flera månader. Och detta, sol och varmt startar om närmare bestämt femtiotvå dagar. Det är minsann inte långt det.
 
 Fall in NYC 2011
 

Kärlek

Jag är kär. Jag är så himla kär i min Jonas. Han får mig att må bra. Vi har roligt och skrattar tillsammans. Vi kan prata om allt. Han är fantastisk och helt underbar på alla sätt och vis. Jag är så glad att jag har hittat honom, känner mig lyckligt lottad. Att få vara tillsammans med honom och ha han i min närhet är det bästa jag vet. Finns inget bättre. Trodde inte ens att man faktiskt kunde vara såhär kär som jag är, men det kan man visst. Och det känns fortfarande som att det växer starkare varje dag. Det var nog det jag ville ha sagt, att jag är så galet kär i Jonas, min Jonas.

Midnattsloppet 2013

Igår sprang jag midnattsloppet. Första loppet jag någonsin sprungit och jag måste säga att det var fruktansvärt roligt! Om jag är hemma nästa år, så kommer jag utan tvekan göra det igen.
Tränade hyfsat bra under våren, men nu i sommar har det nästan inte blivit något alls. Började väl komma igång så smått för kanske 3 veckor sedan. Har sedan jag anmälde mig haft som mål att jag skulle klara det på under timmen. Vilket jag inte gjorde, sprang på 1.04.02. Kände mig måttligt besviken igår får jag säga. Men idag känns det bättre, med tanke på att jag inte tränat så mycket och inte sprungit milen sen i våras (vilket också var första gången någonsin som jag sprang en mil) så får jag väl vara nöjd att jag faktiskt kom runt och inte gick någon gång. Så klapp på axeln, så är det bara att kämpa vidare och försöka klara under timmen här hemma istället.

Livet efter dig by Jojo Moyes

Säger bara en sak, läs denna boken.

We'll meet again, next year. I promise.

Det har verkligen varit fullt upp precis hela sommaren, tror inte det har varit en helg sedan i mitten på Maj som jag inte har haft något planerat. Även om jag har haft en helt underbar sommar och alla saker som hänt har varit hur roliga som helt, så känns det faktiskt konstigt nog helt okej, nästan lite skönt att sommaren faktiskt börjar gå mot sitt slut. Ska bli skönt att försöka hitta tillbaka till lite rutiner, ta det lungt och framför allt - börja räkna ner till resan. Hösten kan ju vara rätt mysig också faktiskt.
 
Men ja, herregud vilken sommar det har varit! Har gjort så mycket saker och verkligen haft det jätte roligt, Bråvalla, brännbollsturnering, Öland, Simone på besök, Sunne, cyklingen, macri, after beach, båtturer osv osv osv. Listan kan göras lång. Så tack tack tack till alla som har gjort den så bra.
 
 

Time flies, and so will I

15 juli. Helt galet vad fort tiden går, halva sommaren puts väck. Känns väl lite sisådär får jag säga. Men så är det ju alltid, tiden bara springer iväg. Påtal om det, häromdagen närmare bestämt den 10:e, så var det exakt 365 dagar sedan jag kom hem till Sverige efter mitt år i USA. Känns SÅ JÄVLA SJUKT, ursäkta men det känns verkligen så. Kan inte fatta att det har gått ett helt år, men å andra sidan kan jag inte fatta att jag bara varit hemma ett år heller. USA tiden känns verkligen som ett helt annat liv. Ibland får jag nästan kolla på bilder för att förstå att, jo men jag var faktiskt där. Jag bodde och jobbade i Washington DC i nästan ett helt år.
När vi ändå är inne på resor, så kan jag ju berätta att det planeras en ny sådan. Så den som vill följa med mig på resa igen bör ju fortsätta läsa min kära lilla blogg hahaaa.
Den 14 november beger vi oss till Thailand. Inget mer är bokat än sålänge, men planen är Thailand, Kambodja, Vietnam, Australien och Nya Zeeland. Jag, Kickan, Jonas, Ulrik och Rebecka är det som drar. Tror och hoppas på att det kommer bli helt underbart.
 
 
 
RSS 2.0