Har haft ett par roliga dagar i Melbourne och på great ocean road, som var riktigt fint. I lördags bland annat så var det ett stort event i hela staden "white night", det var smock fullt på gatorna och vissa byggnader var fulla av olika färger som lyste. Hade en mycket rolig kväll. Kollat på hockeyn, festat, shopping, pratat och pratat. Men nu har jag precis fått säga hejdå till Simone, som åker hem till Sverige. Så nu är det bara jag kvar, har varit så otroligt mycket hejdån nu på en alldeles för kort tid. Ulrik, David, Simon, Andreas, Jesper, Jonas, mamma, Åsa, Rebecka, kickan, Linda och Simone. Hatar att säga hejdå och hatar att vara den som är ensam kvar. Känner mig ensammast i världen, typ. Mitt flyg går till Sydney om en timme, sen ska jag hoppa på ett tåg mot stället jag ska. Minns inte vad det heter men det är något på M vet jag i alla fall haha. Just nu önskar jag att det var ett flyg till Sverige jag skulle ha hoppat på istället. 

Igår så var vi på svenska kyrkan och köpte lite gott. Och tänk att lite mat kan göra en så lycklig. Man blir lixom helt till sig när man kommer in och ser några hyllor med lite svensk haha. Detta blev köpt för mig. 

Jo, jag var ju som sagt inte sugen på gröt imorse utan det fick ju bli en starbucks. Men vet ni vad jag såg nu när jag var nere och käka lite nooodles? Jo att det var ju gratis frukost här! Och det visste jag egentligen. Meeeen det får nog bli frulle här imorgon istället och jag klagar inte för att jag missade det idag, för starbucks är ju fantastiskt gott. 

I förrgår var det dags att säga hejdå till mamma och Åsa, vilket som väntat var mycket jobbigt. Har verkligen varit jätte kul att dem har varit med i Nya Zealand! Och igår var det dags att säga hejdå till Kickan, Rebecka och Linda. Kändes så himla konstigt, vemodigt och ledsamt framförallt. Känns ofattbart att resan vi pratat om och planerat så länge är slut, kan inte fatta att vi varit borta i drygt tre månader. Vi har verkligen haft en fantastisk resa, är otroligt glad över att jag gjort detta. Bästa jag gjort i mitt liv, utan tvekan. 
Nu skriver jag ju som att resan är över, men det är den ju inte. Kom äntligen fram till Melbourne igår efter två försenade flyg. Checkade in för en person och det kändes konstigt och fel att säga "just one". Men på kvällen var det äntligen dags att möta upp Simone, min bästa Simone. Är verkligen så himla glad över att jag har den tjejen. Sen åkte hon tillbaks till sig och jag till hostelet. Imorse var jag fruktansvärt osugen på gröt, så bestämde mig för att ta en frukost på Starbucks och när jag satt där slog det mig att det nästan kändes som att spola tillbaks till USAtiden. Hade varit med Simone kvällen innan, äter frukost på starbucks och ska vara med Simone på kvällen igen. Funderade på vad jag vill, precis som i början i USA. Vill jag stanna kvar eller åka hem? Om jag stannar vill jag söka jobb i stan eller farmjobb? (I USA, byta familj eller inte). Ni som läste min blogg då känner nog igen det skulle jag tro va? Jag vet verkligen inte vad jag vill, som vanligt haha.. Simone kommer i alla fall till mig ikväll och checkar in på samma hostel, så har vi några nätter här och det är ju en start i alla fall. 

I Akaroa bytade vi ner oss lite grann, från bröllopssviten till att sova i bilen. Det var fullt på vartenda ställe och det var tydligen för att "everyone goes to akaroa for valentines day". Men att sova i bilen funkade fint det med. Påväg dit lyckades vi  bli stoppade av polisen också. Den körde ut två bilar bakom oss och jag var osäker på vad det var för hastighet så jag höll mig runt 90. Men efter ett litet tag kom polisen efter oss med blåljus och stannade oss, en riktigt dryg en. Och det var visst så att det var en 100 väg och när jag körde i "bara" 90 så stoppade jag upp all trafik bakom, för dem kunde tydligen inte köra om, om inte jag helt och hållet stannade vi kanten.. Haha. Höll på att skita på mig när det hände, men komiskt nu i efterhand. 

Vi bestämde oss för att inte ta en guidad tur på fox glaciären, men fick se den i alla fall. Häftigt det där med glaciärer. Nu har vi delat på oss igen, dagarna går så fort och vi hinner tyvärr inte med allt man skulle vilja. Mamma och Åsa har åkt upp till Abel tasman och vi andra är i Hanmar Spring. Kom hit ganska sent och där vi bor så fanns "tråkigt" nog bara honeymoon sviten kvar. Har det himla lyxigt, är som en stor fin lägenhet. Två badrum, två sovrum, jätte fint kök och vardagsrum. Och nu har vi myst ner oss i sofforna med en film (som man fick låna gratis) och med en kopp kaffe och Baileys. Ganska så gött har vi det får man väl säga! Imorgon ska vi bada på ett ställe här som har massor av olika pooler, bubbelpooler och typ mineral pooler. Ska bli niice, sen drar vi vidare mot Akaroa för på söndag ska vi förhoppningsvis få simma med delfiner!!

Något lite roligare är att vi har det väldans bra i Queenstown. Igår så hoppade jag, Jonas och Rebecka bungy igen. Dock lite högre denna gång, 134 m! Var helt sjukt högt, jag var helt säker på att jag inte skulle hoppa, började tom nästan gråta haha. Varför utsätter man sig för sånt egentligen?! Men vi alla lyckades övervinna våra rädslor och hoppade, så jäkla grym känsla när det väl är gjort!! Sen på eftermiddagen igår så hyrde jag och Jonas mountainbikes och körde downhill, vilket även den var sjukt kul. Jag körde i min egen lilla snigelfart men det var skoj för det, väldigt glad att jag gjorde det. Imorgon ska vi fyra som är kvar ut på lång ritt och med den fantastiskt fina naturen som är här så kan det inte bli annat än underbart. Mamma och Åsa har åkt till Milford Sound, så ska vi mötas upp om någon dag igen. 

11 februari. Den här dagen har jag inte längtat efter det är ett som är säkert. För två timmar sedan lämnade jag Jonas vid flygplatsen, han är påväg hem nu. Han har fått jobb där hemma, vilket är super bra och roligt! Är så glad för hans skull, det var han verkligen värd. Världens bästa kille. Men det var fruktansvärt jobbigt att säga hejdå. Har som sagt varit utan honom i två timmar och jag saknar honom redan, på riktigt. Vi har varit med varandra i 88 dagar mer eller mindre dygnet runt, somnat och vaknat ihop varje dag. Har haft det otroligt kul den här resan, vi funkar så himla bra ihop, med allt. Är sjukt glad över att det är vi två, världens bästa pojkvän och världens bästa vän som jag älskar helt obeskrivligt mycket. Den här resan är det bästa jag någonsin gjort och att ha fått dela den med Jonas har betytt hur mycket som helst. Jag själv vet inte alls vad jag vill, vara kvar, åka hem, söka jobb eller inte. Vet ingentingen mer än att jag åker till min Simone i Melbourne den 18:e. 

Hello allesammans! 

De där små människorna ni ser på bilden, det är me and Jonas. Sitter på flygplatsen i Wellington övertrött och väntar på flyget som ska ta oss till sydön och Dunedin. 

Vi har det hur bra som helst. Har fått sett och gjort otroligt mycket på de här 3 dagarna! Just nu är vi i Tongario National Park och igår gjorde vi en 8timmars vandring i bergen här, bla där vissa delar av sagan om ringen är inspelad. Det var helt otroligt vackert, gör inte att beskriva hur fin naturen är här. Det är verkligen helt otroligt! Sedan har vi varit och sett på olika gaisrar (?) och källor, samt i en stor redwood skog, som sagt hur fint som helst. Idag ska vi köra vidare mot Wellington och stanna där tills den sjunde då vi flyger till sydön. 

Då vart vi i Nya Zeeland. Idag har vi kört från Auckland till Rotoroua där vi är nu och det är helt stört vad fint det är här!! En sån otroligt vacker natur. Vi stannade på ett ställe och badade i "hot springs", en strand där man grävde hål i stranden och upp kom kokhett vatten. Det var häftigt, kändes så himla konstigt att vattnet var så väldigt varmt. Sedan har det mest varit bilkörning idag, lite läskigt att köra på vänster sida. Men än sålänge har det gått bra. Vi ungar har en bil och mamma och Åsa en egen. Våran bil tänkte ta sig till hobbitbyn idag också, men när vi väl kom dit så hade det visst stängt för tre timmar sedan. Försökte fjäska till oss en tur ändå, men utan lycka. Nu ligger vi alla på ett hotell (!) lyckades få in oss ungar här för en väldigt billig peng. Känns lyxigt.