Hur känns det att vara hemma? Den frågan får jag hela tiden, och jag har svarat att det känns som en dröm. En underbar dröm, tycker verkligen att det är så himla underbart att vara hemma. Men idag så skulle jag egentligen ha skypat med usafamiljen, fast så blev det inte så ändå, skönt tycker jag he he. I alla fall, så kom jag då att tänka på att nu känns det mer som att USA var en dröm och inte hemma. Imorgon börjar jag jobba, vilket jag inte ser alls framemot, men det är ju så vardagen måste ju komma någon gång (även om det nog kommer dröja ett bra tag till). Kom även att tänka på att jag inte skrivit om hur det var att säga hejdå till Simone, fast tror egentligen inte jag behöver skriva om hur det var. Ni kan ju tänka er själva hur det måste kännas att lämna den personen som har varit din andra halva och bott fem minuter ifrån i ett år. Det var inget roligt alls vill jag lova.