Fucking feelings
Jag blir så trött på mig själv. Stör sönder mig på mig själv. Vad faaaaaan ska jag vara så himla känslig för? Det är så jobbigt. Är väldigt bra på att överdriva känslor och saker, så att jag inbillar mig att det är tusen gånger värre än vad det faktikst är. En fruktansvärt dålig egenskap som jag verkligen försöker träna på att få bort.
Det som är sådär himla jobbigt just nu är Gargamel. Min underbara älskling. Som jag ju ska sälja, bara att skriva orden känns jobbigt. Ja, ni ser ju själva så barnsligt. Jag ska sälja honom därför att jag vill ut och resa igen, därför att jag är över 18 och därför att jag gärna skulle vilja ha en storhäst. Säljer jag honom inte så reser jag inte, för jag vill inte låna ut honom igen. Och resa vill jag verkligen, verkligen göra. Så det borde ju inte vara så svårt, eller hur? Fast klart att det är svårt, men det borde inte vara så svårt som det faktiskt är. Åh. Det gör ont i hela mig.
När jag åkte till USA så visste jag ju att jag skulle få komma tillbaka till honom, dessutom visste jag ju att han var i goda händer. Men nu blir det ett avslut, ett fullständigt tack och adjö.
Jag vet ju att jag klarar av det, jag har ju gjort det förut. Petronella och Amazing. Petronella var helt fruktansvärt, som jag grinade herregud! Men då hade jag ju ändå Amazing och Happy kvar. Amazing gick lättare, eftersom att hon hamnade så nära här och hos bra människor. Nu är hon ju iofs såld igen, men även där till en jätte bra familj. Och Happy, ja älskade Happy. Värsta jag någonsin har varit med hon. Men det blir ju bättre med tiden, det gör det. Det som är nu med Gagge, är ju att efter honom finns det ingen kvar. Det har de gjort med alla de andra, men han är den enda jag har. Hästar har ju varit en del av min vardag sen jag var 10 år, vad ska jag göra på dagarna lixom utan någon häst kvar? Jag, hästlös? Det känns ju skit konstigt och jävligt jobbigt. Eller rättare sagt, Gaggelös. Min älskade underbara häst. Rätt och slätt förjävligt känns det att jag troligen ska bli Gaggelös.
Jag måste ta mig själv i kragen, försöka vara lite stark och sätta ut den där hemska annonsen. Även fast jag sätter ut annons så betyder ju inte det att han är såld, eller hur? Han kommer inte vara såld förens jag har hittat någon som känns 110% rätt. Fast han är ju min, min Gaggeman.. :(
Kommentarer
Kickan
Lägg av, du är inte barnslig. Du har känslor och tur är väl det! Det känns tufft nu, men kom ihåg att du faktiskt gör det för att det känns lättare <3
Svar:
Josefin Hansson
Trackback
