11 februari. Den här dagen har jag inte längtat efter det är ett som är säkert. För två timmar sedan lämnade jag Jonas vid flygplatsen, han är påväg hem nu. Han har fått jobb där hemma, vilket är super bra och roligt! Är så glad för hans skull, det var han verkligen värd. Världens bästa kille. Men det var fruktansvärt jobbigt att säga hejdå. Har som sagt varit utan honom i två timmar och jag saknar honom redan, på riktigt. Vi har varit med varandra i 88 dagar mer eller mindre dygnet runt, somnat och vaknat ihop varje dag. Har haft det otroligt kul den här resan, vi funkar så himla bra ihop, med allt. Är sjukt glad över att det är vi två, världens bästa pojkvän och världens bästa vän som jag älskar helt obeskrivligt mycket. Den här resan är det bästa jag någonsin gjort och att ha fått dela den med Jonas har betytt hur mycket som helst. Jag själv vet inte alls vad jag vill, vara kvar, åka hem, söka jobb eller inte. Vet ingentingen mer än att jag åker till min Simone i Melbourne den 18:e.