Jag har haft en fantastiskt bra helg ska ni veta. Verkligen hur himla bra som helst.

Fredagen spenderades i Trollhättan hemma hos Evelina, med mamma, Catarina och Isabelle. Vi var ute och åt gott, sedan spelade vi spel och bara umgicks. Massa mysigt. Vi sov över där allihopa och på morgonen så åkte vi till AnnMarie och fick världens hotellfrukost, hur gott som helst. Efter den goda frukosten begav vi oss hemmåt. Sista lördagen i Maj är det ju alltid Majfesten, världens bästa fest. Så det var bara att göra sig i ordning. Jonas kom även hem på lördagen efter en vecka i Norge, äntligen. Först var det lite förfest här hemma, sen drog vi vidare till förfesten på Holtane. Ca 40-50 fantastiska människor, sol och grill. Kan ju faktiskt inte bli så mycket bättre. Sedan var det balvagn mot crusaders. Det var tyvärr inte lika mycket folk som det brukar på festen, men vad gör det? Alla viktiga var ju där. Hade verkligen alla mina favoritpersoner där, vilken lycka. Himla bra kväll. Var hemma runt tre någon gång, kl 6.30 ringde Kickan och väckte mig på söndagen. För då var det nämligen dags att bege sig mot Stockholm och P!NK. Jag, Kickan, Whide och Per. Slenta till tusen. Väl framme i Sthlm så var det dags att börja köa, i kortärmat och spöregn. Fast vi fick köpt oss varsinn regnponcho och paraply, tur var väl det. Konserten då? Jo asså, herregud säger jag. Den var verkligen så GALET bra, hur himla bra som helst verkligen. Vilken show hon bjöd på, hel tokigt och hel grymt!!!! Trodde inte jag skulle börja gråta eller så, eftersom att P!NK ändå inte är någon super stor idol för mig eller så. Men grät, det kan jag lova att jag gjorde. DAMN. Det var verkligen SÅÅÅÅ bra, kan inte säga det nog med gånger. Sen skulle vi ta oss till hostelet också, och det är också en historia för sig. Min mobil var stendöd och Kickan hade ingen mobil och där stod vi vid globen och visste inte vart i Sthlm vårt hostel låg. Sedan fick Kickan en snilleblixt att det nog låg i Gamla stan, så vi chansade och tog tunnelbanan dit. Vet inte riktigt hur vi löste det egentligen, men tillslut hittade vi hostelet. Jag och Kickan, vi klarar det mesta.

 

Jag blir så trött på mig själv. Stör sönder mig på mig själv. Vad faaaaaan ska jag vara så himla känslig för? Det är så jobbigt. Är väldigt bra på att överdriva känslor och saker, så att jag inbillar mig att det är tusen gånger värre än vad det faktikst är. En fruktansvärt dålig egenskap som jag verkligen försöker träna på att få bort.

 

Det som är sådär himla jobbigt just nu är Gargamel. Min underbara älskling. Som jag ju ska sälja, bara att skriva orden känns jobbigt. Ja, ni ser ju själva så barnsligt. Jag ska sälja honom därför att jag vill ut och resa igen, därför att jag är över 18 och därför att jag gärna skulle vilja ha en storhäst. Säljer jag honom inte så reser jag inte, för jag vill inte låna ut honom igen. Och resa vill jag verkligen, verkligen göra. Så det borde ju inte vara så svårt, eller hur? Fast klart att det är svårt, men det borde inte vara så svårt som det faktiskt är. Åh. Det gör ont i hela mig.

När jag åkte till USA så visste jag ju att jag skulle få komma tillbaka till honom, dessutom visste jag ju att han var i goda händer. Men nu blir det ett avslut, ett fullständigt tack och adjö.

Jag vet ju att jag klarar av det, jag har ju gjort det förut. Petronella och Amazing. Petronella var helt fruktansvärt, som jag grinade herregud! Men då hade jag ju ändå Amazing och Happy kvar. Amazing gick lättare, eftersom att hon hamnade så nära här och hos bra människor. Nu är hon ju iofs såld igen, men även där till en jätte bra familj. Och Happy, ja älskade Happy. Värsta jag någonsin har varit med hon. Men det blir ju bättre med tiden, det gör det. Det som är nu med Gagge, är ju att efter honom finns det ingen kvar. Det har de gjort med alla de andra, men han är den enda jag har.  Hästar har ju varit en del av min vardag sen jag var 10 år, vad ska jag göra på dagarna lixom utan någon häst kvar? Jag, hästlös? Det känns ju skit konstigt och jävligt jobbigt. Eller rättare sagt, Gaggelös. Min älskade underbara häst. Rätt och slätt förjävligt känns det att jag troligen ska bli Gaggelös.

 

Jag måste ta mig själv i kragen, försöka vara lite stark och sätta ut den där hemska annonsen. Även fast jag sätter ut annons så betyder ju inte det att han är såld, eller hur? Han kommer inte vara såld förens jag har hittat någon som känns 110% rätt. Fast han är ju min, min Gaggeman.. :(

 

 

 

Guuud vad härligt det har varit att ha haft sommaren här för en liten stund över helgen, man blir ju lycklig i hela själen pga solen. Det är bra det minsann. Synd bara att solen inte ville stanna lite längre, men man får ju hoppas på att den kanske vill komma tillbaka snart igen. Lite konstigt ändå faktiskt, tänk att vara solen. Solen som är så omtyckt av alla, men ändå inte vill visa sig ofta. Hmm, känner man att man är omtyckt, så brukar det ju betyda att man känner sig trygg osv. Vilket i vanliga fall ju brukar leda till att man vill synas eller vara där mycket, men så verkar det inte vara för solen. Tyvärr.

 

Satt och kollade igenom bloggen, som jag gör rätt ofta nuförtiden. Är SÅ glad över att jag faktiskt skrev såpass mycket som jag gjorde i USA, det är verkligen roligt att kunna kolla tillbaka på.

 

Och så tänkte jag publicera ett gammalt inlägg, just för gladhetens skull. :)

 

 

 

 

Galet vad många roliga stunder man hade på Starbucks, bl.a detta. haha dör lite när jag tänker tillbaka på det.

 

 

Jag är så sugen på att få till något, något att skriva alltså. Men det kommer inget, det är som att det är någon som säger. Nej men sluta nu Josefin, vad ska DU skriva egentligen ha?

Fast jag skulle ju kunna berätta lite om gårdagen faktiskt. Eller ja. Vi var i alla fall några stycken, närmare besämt Jonas, Kickan, Isabelle, Regina, Anna och Charlie som var inne i Uddevalla och käkade på butlers. Riktigt god mat, med himla bra sällskap. Sedan gick vi vidare till Köket som det så fint heter och lyssnade lite på ett liveband.  En trevlig kväll var det.

 

Och just nu sitter jag faktiskt och funderar på om man kan bli gravid på en timme? I så fall, så tror jag nog att jag har blivit det. Magen är så fruktansvärt upblåst, så antingen har jag en bebis där i eller så kanske jag spricker snart och det bara sprutar ut en himlans massa luft? Fast den enklaste förklaringen måste nog ändå vara att jag har en luftbebis, eller hur?

 

Jag är så otroligt sugen på att dra utomlands, ligga på en strand, svalka sig i kristallklart vatten, ha galna kvällar med goda drinkar. Men, det kommer, det kommer. U just have to be patient girl.

 

 

 

Ojsan. Här har det varit dött ett bra tag! Roligt att se att det faktiskt finns några som kollar in ändå. :)

 

Det har hänt en del sen sist, såklarat. Det var ju ett bra tag sen som sagt.

 

Har bl.a vart uppe i Trysil och hälsat på Isabelle med ett himla gött gäng. Hade en super trevlig weekend.

 

Festat en hel del, galna utgångar osånt.

 

Tackat nej (!) till en lägenhet i Grebbestad. Japp ni läste rätt, det tar emot. Men för att spara så mycket pengar som möjligt för en framtida resa, så fick det tyvärr bli så.

 

Har dock andra flyttplaner på G, fast kvar i kära Bullaren då.

 

Jag har fått ett vikariat som personlig assistent, där jag kommer vara kvar tills 10 November.

 

Isabelle är hemma i över en månad och det känns fantastiskt bra att ha henne hemma.

 

Dessutom har jag gått och blitt kär mitt upp i alltihop.

 

Sen så måste jag även säga, att jag har världens finaste vänner.

 

Lite info, saknar faktiskt att skriva lite. Men det finns inte så mycket att skriva om oftast, livet är väl inte så himla jätte spännande för tillfället. Men men, har massor av kul planerat inför sommaren i alla fall. Det ser jag massor framemot :).

 

Det var nog de hele.

 

KramiZ