Vi kom iväg lite sent från huset men inte allra värst. De riktiga problemen började när vi kom fram till metron, glada och ovetande gick vi på rulltrappan som skulle ta oss till metron och värmen. Men där i trappan mötte vi två arbetare som sa " ni vet väl att metron inte öppnat än"? Jag svarade "ja", var helt säker på att han menade att tågen bara inte börjat gå. Fast så var det dessvärre inte, hela Metro stationen var stängd med galler och lås, jag som var helt säker på att den öppnade klockan 5..(arbetarna måste trott vi var dumma i huvudet som åkte ner till ett galler) hann få lite småpanik, då det bara var en timme tills bussen gick. Vi fick helt enkelt åka upp igen, försökte få tag i en taxi men den första gubben vi fråga sa bara åt oss att fråga några andra bilar där chaufförerna låg och sov!? Jävla gubbe, blev så arg! Kör man taxi så ska man väl ändå tacka och ta emot kunder, eller? Tillslut fick vi i alla fall tag i en annan, han började köra och då slog det mig att jag inte hade någon aning om vart vi skulle, så några tankar om kidnappning hann flyga genom huvudet. Men fram kom vi och nu sitter vi på bussen mot New York, längtar efter att få visa kickan staden som ligger mig närmast om hjärtat. Få känna pulsen gå upp lite när man ser skylinen och få känna sig " Young, wild and free" medans man strosar runt på gatorna.